Topbanner

söndag 15 mars 2015

Att vara chef utan att leda, en liten saga om SVFM.



Att vara chef är roligt så länge det går bra, däremot är det inte alltid lika roligt att ta ansvar. Det här blir särskilt tydligt på Twitter där man kan följa hur Sten Tolgfors grundläggande försvar handlar om att hävda att ÖB har godkänt eller stött alla reformer. Sakfrågan om Försvarsmaktens nuvarande förmåga överlåter jag åt experter. Men att skylla på sina underlydande chefer är ett oerhört svagt beteende och mitt mål med den här allegorin är att sätta beteendet i ett civilt perspektiv som fler kan relatera till.

Svenska Furumöbler (SvFM) är ett litet företag som är specialiserat på tillverkning av furumöbler. Bolaget ligger lite avsides till och får inte särskilt många företagsbesök. Men för att kunna ta hand om gäster som anländer till närliggande tågstation och flygplats har man en lite äldre Volvo V70 som företagsbil vilken främst används för att skjutsa besökare. Bilen har börjat bli lite sliten med en stor spricka i vindrutan och några tvåor på den senaste besiktningen vilket faller inom ansvarsområdet för den överordnat bilansvarige (ÖB), Håkan Göransson. Som planerar att ta upp renoveringsbehovet med SvFM:s nytillträdde VD, Sten Engström.

Sten har dock i dokumentationen noterat att nyttjandegraden för bilen är mycket låg och man har därför förankrat hos koncernledningen att SvFM nu ska börja anmäla bilen till diverse racingtävlingar för att skapa Goodwill för SvFM och den övriga koncernen. Budgetutrymmet är däremot begränsat då koncernledningen beslutat sig för att fokusera på andra verksamhetsområden och den stackars ÖB får därför order om att göra bilen redo för racing inom ramen för den befintliga bränsle och servicebudgeten.

När Håkan för höra VD:s plan svarar han därför lite surt.
-        -Jaha, men då får vi sälja baksätet för att finansiera tävlingsavgiften!

Sten Enström är inte mycket för bilar, men tycker är en helt fantastiskt idé och godkänner omedelbart planen. Håkan blir tagen på sängen men håller god min och tillar att dessutom sparar man ju vikt inför racingtävlingarna.

Några av de anställda på bolagets maskinverkstad börjar däremot bli oroliga och Peter som ofta agerar chaufför protesterar till och med på personalmötet. VD-Sten tycker däremot att protesterna är löjliga och om det nu kommer mer än en besökare så får man väl hyra en taxi.

Volvon går bra men när bokslutet närmar sig får Sten indikationer från koncernledningen på att man nog förväntar sig en lite högre utdelning vid nästa bokslut. Verksamheten på SvFM är dock slimmad och racingprojektet har utvecklats till lite av ett prestigeprojekt för Sten. Så han kan ju inte gärna dra ned på bilbudgeten. Men för att ändå frigöra kapital bestämmer han sig därför att verkstaden där Mek-Peter (som numera även är racingförare) vanligtvis jobbar ska fakturera Peters arbetstid på bildbudgeten i samband med racingdagar.

Håkan Göransson är självfallet inte nöjd med beskedet, men det är VD som sätter ramarna och hans uppgift att på bästa sätt utföra VD:s order. Han säljer därför Volvons vinterdäck och sätter nyttjandeförbud på spolarvätskan för att finansiera Peters arbetstid. Samtidigt inser han att det numera är helt omöjligt att hålla bilen i racingskick och samtidigt åtgärda de tvåor som Volvon fick på föregående års bilbesiktning.

När Håkan påtalar problemet för VD tar det hus i helvete och Sten nästan spottar Håkan i ansikte när förklarar att precis som regeringen styr riket (Regeringsformen 1 kap 6 §) styr VD bolaget och Håkans uppgift att är sköta bilen inom de ramar som VD anger. Istället för att finansiera renoveringar tillsätter han därför en genomförandegrupp som ska utvärdera vilka delar på fordonet som kan säljas och ändå få fordonet godkänt för banracing.

Genomförandegruppen, bestående av ekonomichefens sekreterare, en av svetsarna som bytt hjul på en Volvo en gång och den nyanställda städerskan Yolanta som gärna vill visa framfötterna för VD.
Genom att sälja vindrutetorkarna, riva ut passagerarsätet och sluta köpa dyr motorolja kan man inte bara finansiera ett par nya lameller utan även finansiera stålrör för en rudimentär störtbur som kan ersätta airbagen som utlöstes under det senaste racet och skadade Peter allvarligt i ansiktet.
Håkan inser att nu kommer man definitivt inte att kunna framföra bilen på allmän väg men viktreduceringen underlättar åtminstone på racingbanan och stålburen är mycket välkommen då han verkligen inte vill att Peter ska göra sig illa ännu värre.

Samtidigt får Sten indikationer från koncernledningen om att man börjat höra rykten från fabriken om att anställda är upprörda över Peters skador och att man även känner en oro för hur man ska kunna hantera oväntade företagsbesök. Uppenbarligen har några av Peters vänner till och med gått så långt att de både kontaktat ledningen och börjat skriva anonyma insändare i lokaltidningen. För att bevisa att de anställda minsann har helt fel beordrar Sten därför Håkan att skriva en rapport där han redogör exakt för hur Volvons förmåga på racingbanan stärkts. Däremot visar det sig att motorn knappast kommer att leva länge utan oljebyte och man därför fått en hel del merkostnader i en redan pressad budget för att åtgärda skadorna och köpa ny olja.
 
På eftermiddagen när Håkan sitter och skriver på sin rapport i lunchrummet känner han plötsligt det kalla stålet från en av personalmatsalens smörknivar mot ryggen. Bakom honom står Cissi från personalavdelningen och väser med hatisk stämma:
- Om du med så mycket som ett ord nämner transportproblemet i rapporten så kommer jag att skära dig så illa att ingen i hela Skaraborg kan se dig i ansiktet.

Vad Skaraborg har med saken att göra förstår inte Håkan som har bott kring Eksjö hela sitt liv. Men han förstår att det är racingförmågan som Sten vill läsa om i rapporten, inte någonting annat. Tiden går men plötsligt kommer det nyheter som skarar hela bygden där möbelindustrin är en stor del av livet. Det går nämligen rykten om att den stora möbeldespoten Ivan Kampglad har beslutat sig för att förlägga nästa års stora möbelmässa till kommunen och inköpschefer börjar redan höra sig för om företagsbesök.
 
Som överordnat bilansvarig har Håkan redan fått flera förfrågningar som han ärligt svarar på. Visst finns det en bil, men den kan bara ta en passagerare och endast om han får en förvarning så att han kan sätta in ett provisoriskt säte. När Sten får höra det här blir han återigen mycket upprörd och lojala medarbetare på HR-avdelningen går så hårt åt Håkan internt att han blir tvungen att sjukskriva sig. Däremot kan han inte gärna lämna Peter, Carl och de andra utan återträder snart i tjänst.

Trots att ryktena gått länge kommer det ändå som en chock när det tillslut visar sig att Ivan verkligen kommer att arrangera en möbelmässa med en åtföljande armé av inköpschefer till bygden. Koncernledningen vänder sig med plötsligt intresse för transportfrågor till Sten och blir mycket upprörda när de inser att bilen nu är i princip oanvändbar för transport även om den sköter sig helt okej när den visas upp på olika racingbanor i landet.

Vad aktieägarna sedan tycker om både koncernledningen och VD Sten Enström som ställde hela koncernens framtid på ända när en armé av  inköpschefer svärmade över bygden och tog både taxi och företagsbilar till konkurrende fabriker för att sluta lukrativa affärsavtal får läsaren gissa


2 kommentarer:

  1. Fantastisk saga som säkert vore lärorik för rätt personer, om de nu läser den....

    Vad händer sen med SvFM? Kan man köpa sina furumöbler någon annan stans?
    Bör man sälja sina aktier i SvFM? Kan man byta ut koncernledningen?
    Hjälper det att ta ett allvarligt snack med Ivan K? (gärna med feministisk profil?)

    Många frågor med svåra svar.

    Besser

    SvaraRadera
    Svar
    1. Koncernledningen byttes ut i september. Men de verkar nära besläktade med den tidigare ;-).

      Radera